Nu
Har inte skrivit någonting här sen i maj. Fick diagnosen Leukemi, hade gått ner i vikt och bestämde mig för att inte skriva mer. Kommer inte fortsätta skriva heller men om någon tittar in här vill jag ändå ge en liten uppdatering.
Jag mår bättre. Sommaren var den sämsta någonsin. Kände mig sjuk och spydde och kände mig ful, vilket ledde till att jag gick ner mer i vikt. Vägde under 40 kilo några veckor, skulle chansa på att jag vägde 37-38. Mina föräldrar var oroliga och jag fick ligga på sjukhus ett tag och få dropp med näring. Nu väger jag mellan 42-43 kilo. Känns bätte, trivdes inte med att väga under 40 eftersom jag bara såg sjukare ut. Blekare och fult benig, nu trivs jag bättre med min kropp. Som det ser ut nu kommer jag överleva också. Det ser positivt ut. Måste fortfarande ta regelbudna tester.
Eftersom jag är friskare nu har jag börjat träna och äta bättre (äter grönsaker till frukost (typ 1-2 morötter). Går sista året i gymnasiet vilket betyder att mitt schema är väldigt speciellt så jag har minst 2 timmar lunch varje dag. Så jag tar en promenad hem, äter grönsaker (1 morot, ett par broccoli eller vitkål), går ut och springer (går till gymmet ibland eller tränar på annat sätt) och sen tar en promenad till skolan igen. Till middag äter jag vad min familj äter. Lagar maten ganska ofta och då lagar jag väldigt kalorisnålt, tomatsoppor och sånt. Varje gång vi äter bröd till maten bakar jag GI-bröd vilket gör att jag kan äta bröd utan att få för dåligt samvete.
Min vikt går upp och ner eftersom jag ibland hetsar (ca 1-2 ggr/vecka nu, inte bra alls.. av någon konstig men bra anledning hetsar jag nästan bara frukt, men det kan bli upp emot 20 frukter). Och på helgerna dricker jag, har börjat festa nu igen vilket kan vara en anledning till att jag mår bättre, det är skönt att slippa tänka på allting. Tar promenader innan middagen nästan varje dag också.
Hoppas ni alla har det bra. Läser fortfarande era bloggar ibland, blev dock väldigt ledsen när Pams blogg försvann. Hennes blogg var den första jag började läsa och hon var en av de som peppade mig mest..
Bilder
Ellensize!
Jag tar nog bort bloggen snart ändå.
Men du kan ju alltid skriva i din gamla blogg vad den nya bloggen heter, jag har fortfarande kvar lösenordet..
Kram
Förövrigt har jag gått upp lite i vikt igen. Både på gott och ont.
Har fortfarande inte blivit piggare men det kommer väl snart.
Tycker fortfarande att mina lår är feta men det kommer jag nog alltid tycka, oavsätt hur mycket jag väger..
Dock ska jag från och med nu aldrig överstiga 50 kg igen, och det är jag säker på att jag inte kommer göra.
Utkast: Ellensize, vad ...
Ellensize, vad heter din nya blogg?
Har saknat att läsa din blogg jättemycket och om jag lägger ner min blogg nu kommer jag aldrig få reda på vad din nya heter. Varför har du inte berättat att du har en ny? Här går jag in lite då och då (inte lika ofta längre men ändå) på din gamla för att se om du uppdaterar någon gång...
Äh nu försvann resten av inlägget.. orkar inte.
Nu tas bloggen bort
Tack för alla som varit med och stöttat mig.
Som peppat mig till att gå ner i vikt och som visat sitt stöd när jag fick diagnosen Leukemi.
Ellensize och Itspam, ni har verkligen peppat mig.
Många andra har också det och det har betytt jättemycket.
Känner mig nästan lite sentimental nu..
Men jag har bestämt mig för att ta bort bloggen.
Eller jag ska sluta skriva här och lösenordsskydda den.
Sen kanske den försvinner.
Men dethär är det sista inlägget jag skriver här.
Jag tycker det ska bli skönt att lämna allt dethär bakom mig.
Under denhär tiden har jag gått ner ungefär 20 kilo! Tänk, när bloggen startade vägde jag 65 kilo!
Det är fan pinsamt att jag ens vågade skriva min vikt här då..
Anledningarna till att jag tar bort bloggen är många, den äcklar mig, hatar alla inlägg där jag misslyckats och jag förstår inte hur jag kunnat gå upp så mycket i vikt innan. Den heter bmiarton och mitt bmi är redan under arton och det var ju det som var meningen med bloggen, att jag skulle gå ner tills jag kom dit. Jag får dåligt samvete för alla kommentarer jag inte besvarar. Även om jag älskar att ha många läsare som peppar mig så tycker jag inte om det eftersom jag känner att jag måste skriva kortare inlägg med mer bilder, vilket det absolut inte blivit på senaste tiden.. Jag får helt enkelt dåligt samvete av den.
Kommer sakna er, kommer fortfarande att läsa era bloggar lika ofta, och kanske lämna en kommentar då och då.
Kram Joi
Vid valborg vände det och nu mår jag bättre.
Jag har ju gått ner grymt mycket i vikt, vilket är jätteskönt nu när jag börjar må bättre.
Det känns verkligen som om jag kommer klara av dethär, och bli mycket smalare på köpet.
Men såklart kan jag inte veta och ibland känns det verkligen som om jag snart kommer dö...
Jag började äta lite smått för några dagar sedan och då märkte jag verkligen att jag inte ätit mycket på senaste tiden.
Jag åt ett äpple, sedan mådde jag lite illa men jag åt ett halv till och sen gick det verkligen inte att trycka i mig mer, jag hade jätteont i magen och mådde illa.
Så min magsäck har blivit betydligt mindre iaf:) Förut kunde jag äta grymt stora mängder mat...
Nu har jag börjat äta frukost lunch och middag.. Elr, imorse åt jag 1 dl lättfil till frukost, till lunch åt jag kanske 1/3 potatis och 1/2 dl konstig röra. Till middag åt jag typ 1/2 dl makaroner och två köttbullar, och lite majs till det.
Så det är ju inga enorma mängder, kommer nog inte gå upp i vikt.
Fast jag har iaf inte kommit igång med träningen...
Skolan går det lite bättre i iaf. Lärarna säger att de har förståelse i att jag ligger efter men de gör inte så jättemycket för att hjälpa mig. Menmen, jag ska försöka ta itu med dethär, det är ju typ bara 1 månad kvar av skolan...
Jag måste bara skriva en helt otrolig sak som hände mig under valborg som gjorde mig på mycket bättre humör.
Jag drack litegrann under valborg, och kännde mig mycket bättre. Vi var hemma hos en tjej jag inte kände så bra och jag började prata med hennes storebror, han var helt otrolig. Han pratade med ett sånt lugn om allting och hade inställningen att allt löser sig. Jag behövde verkligen det. Sen var han grymt sexig också.. Vi låste in oss på hans rum och hade sex i flera timmar kändes det som. Jag behövde verkligen det för jag kan knappt minnas sist jag hade sex.. Jag har inte tagit kontakt med honom men jag funderar på att göra det. Elr så låter jag det vara en engångsgrej som har fått mig att må mycket bättre... hmm. får tänka lite till.. Hursomhelst kommer jag kanske träffa honom nu i helgen igen eftersom vi ska hem till den tjejen igen nästa vecka och de syskonen brukar tydligen ha fester tillsammans ganska ofta.
Kram.
En sommar att se fram emot
Jag ska lägga ner bloggen tror jag.
Helst av allt skulle jag vilja veta vad jag visste nu - spola tillbaka till då jag startade bloggen och börja om mitt liv. Utan att bli sjuk också såklart. Inte hålla på och sega mig med att gå ner i vikt, plugga mer, festa mindre och satsa mer energi på människor jag tyckte om. Tänk vad mycket man kan lära sig på mindre än ett år...
Idag åt jag en glass.
Jag har ätit så otroligt lite på senaste tiden. Mest druckigt massor och den senaste tiden har jag ätit lite småsaker som typ fil och yughurt.. Men idag åt jag en glass. Iof bara en isglass men ändå.
Jag tycker det är bra att jag hållt mig till så lite mat på sistonde eftersom jag gått ner i vikt men jag hade hellre velat klara gå ner i vikt som en följd av att jag mådde dåligt.
Har ju ingen aptit nu längre..
Men jag åt ändå en glass idag.
Totala intaget hamnar ju fortfarande på under 100 kalorier så det är inte så att jag oroar mig över att gå upp efter glassen, men jag mår ändå lite dåligt av den.
Äh skitsamma. Har bestämt att jag kan få äta sånnahär glassar med 80 kalorier i sommar.
Förra veckan bokade jag och tre tjejkompisar en resa till spanien. Vi ska bo i en kompis hus ensamma i fem veckor, sen ska det komma massa människor under hela sommaren och bo där någon vecka var, vi kommer som mest bli 15 personer och som minst sju. Skitkul kommer vi ha det.
Jag ska ligga på stranden och äta en sallad varje dag. Sedan ska jag dricka massa drinkar och festa hella kvällarna.
Jag kommer förmodligen inte gå ner i vikt då men inte gå upp heller, eftersom jag endast kommer äta en sallad om dagen... men det är ju så jävla många kalorier i alkohol! Varför det liksom?
Fan vad kul det ska bli iaf.
Längtar jättemycket.
Känner att jag bara mår bättre och bättre.
Imorgon ska jag försöka äta middag kanske, mamma ska göra soppa för det kanske blir lättare för mig att äta då.
Nu när jag har någonting att se fram emot, nu när jag har bestämt mig för att överleva så börjar jag må bättre. känns inte allt för avlägset att äta någonting.
Men såklart ska jag inte gå upp i vikt..
Puss puss puss puss puss
Gått ner mer. Långt inlägg om vad som är viktigt att göra, jag tycker verkligen att ni ska läsa detta eller iaf börja tänka över vad som verkligen är viktigt...
Någon hade skrivit att jag är dum i huvudet som tänker på min vikt när jag kan dö.
Men saken är ju den att jag mår ju knappast bättre av att gå omkring och tycka att allt är meningslöst bara för att jag ska dö, det bästa är väl att fortsätta som innan men tänka mer på vad som är viktigt liksom..
Att bli allvarligt sjuk är ju ändå en tankeställare...
Jag mår fortfarande grymt dåligt, men 1000 gånger bättre än hur jag mådde förut...
Har gått ner ännu mer i vikt, nu ligger jag på 45,5 ungefär. Har inte vägt mig på gymmet utan endast hemma.
Tänk att det var såhär lätt att gå ner i vikt, hur kunde jag inte klara det förut liksom?
Jag har gjort en lista på massor av saker jag ska göra också.
En viktig sak som jag har kommit underfund med är att jag ska bli mindre självisk. Vad vill jag egentligen? Innan gjorde jag många saker för att göra andra glada, som jag egentligen inte ville. Eller tex så gick jag på fester trots att jag inte alls varit sugen bara för att liksom. Bara för att ha någonting att berätta om på måndagen, för att slippa säga: "jag var bara hemma" och få alla blickar som ser ner på en, som tror att man inte har blivit bjuden på någonting. Men visst, det kan vara roligt att gå på fest, men många gånger är jag sjukt mycket mer sugen på att bara ligga hemma och titta på tv.
Jag ska sluta bry mig om status. Om folk gillar mig sämre bara för att de tror att jag inte blivit bjuden på någon fest vill jag ändå inte vara kompis med dem. Jag har tänkt igenom vilka kompisar jag har för att få status och komma in på fester och vilka kompisar jag har för att de verkligen är mina kompisar. Har kommit fram till att det är en hel del människor som jag inte vill ödsla tid på mer.
Istället för att festa har jag nu ordat en grillkväll nästa helg med mina fem närmsta kompisar. Vi ska köpa en engångsgrill och sätta oss framför vattnet, lyssna på musik och prata.
Ser verkligen fram emot det.
Jag tycker verkligen att alla ni som läser dethär ska göra vad ni verkligen vill.
Om ni har kompisar som tycker man är töntig när man pluggar, som gör att ni skiter i skolan och kanske därför går miste om att få komma in på utbildningen ni verkligen vill gå på. Strunta i dem. Verkliga kompisar dömer en inte för sånt.
Det känns så onödigt att man ska behöva gå och bli dödssjuk innan man kommer underfund med vad man egentligen vill.
Jag har börjat planera vad jag ska göra med mitt liv om jag överlever, och jag får räkna med att jag gör det nu när jag planerar... Jag ska iaf satsa riktigt rejält dehär sista veckorna i skolan. Av de betyg som sätts när denhär terminen är slut vill jag ha alla MVG, för jag har bestämt mig för att börja plugga i USA på collage. Och jag har tackat ja till tre jobb i sommar (!!). Fem veckor har jag satt av för jobb och under dem kommer jag tjäna ca 30.000. De pengarna ska jag lägga undan till det collage jag vill komma in på. Det kostar ju så himla mycket att plugga i usa. Sedan ska jag jobba extra under terminen och verkligen satsa, för det är dethär jag vill.
Jag ska gå en internationell linje som riktar in sig på att utveckla och hjälpa u-länderna.
Jag har alltid velat ha ett meningsfullt jobb och jag känner verkligen att dethär passar mig. Att få resa runt och träffa och prata med de som har det svårt och hjälpa dem...
Känns så himla bra.
Om jag ska klara av att få alla mvg måste jag däremot börja äta lite bättre.
Men under 50 vill jag ligga hela tiden. Jag tänkte att de här sista två månaderna som är kvar av terminen ska jag försöka ligga kvar där jag ligger nu.
Sen i sommar vill jag gå ner lite till. Har inte bestämt hur många kilo och tror inte jag kommer bestämma det heller. Det är ju inte kilona som räknas utan hur man ser ut.. Men börjar känna mig mer och mer nöjd över min kropp, även om mina bröst är mer eller mindre obefintliga...
Tror att jag kommer vara nöjd vid ca 42 kanske? Ingen aning men under 40 vill jag faktiskt inte väga, det låter så sjukt på något sätt, då känns det verkligen som om man är ätstörd...
Det känns som om jag kommer vara missnöjd över mina lår hur mycket jag än går ner.. Hur svårt kan det vara att få odallriga lår? jag vill ju inte ha muskler heller...
Detta blev ett långt inlägg, fan, jag som hade tänkt skriva ett lite kortare så jag hann svara på era kommentarer också. Vill verkligen berätta för er hur mycket ni betyder. kram...
hej
Idag var en bättre dag.
Jag har inte tränat en enda gång den här månaden men idag tvingade en kompis med mig till gymmet.
Hon tycker att jag ska komma igång och göra allting som jag brukar för då kommer det bli bättre. Det är inte bra att sitta sysslolös för det leder bara till att man tänker för mycket.
Och det har hon verkligen rätt i.
Det var skönt att träna men jag orkade inte med så mkt, joggade ett litet tag och gick sedan, märkte att jag har grymt lite kraft i kroppen vilket förmodligen beror på hur jag mått men också på att jag ätit väldigt lite på senaste tiden.
Av gammal vana vägde jag mig även när jag var på gymmet.
Fick en liten chock nästan, 47 kilo har jag kommit ner i...
Det betyder att på de här drygt 20 dagarna har jag gått ner typ 8 kilo.. om inte mer..
Mitt bmi ligger nu på 16.3..
Jag kunde inte låta bli att bli glad.
Jag har bara haft på mig mjukisbyxor hemma och tajts i skolan senaste tiden men nu testade jag jeans också och de satt mycket lösare nu.
nej, nu tusan ska jag bli frisk från dethär och sen ska jag komma ut ur det här starkare och vackrare än någonsin!
Ett tips till er som vill gå ner i vikt är ju verkligen att bara leva på juice och vatten i 23 dagar. Att gå ner typ 8 kilo på det är det ju verkligen värt. Tänk, att lida i tjugo dagar klarar man ju verkligen när det handlar om hela åtta kilo fett.
Förresten.
Min mens är helt cp, sen oktober har jag haft mens två gånger...
typ en gång i december tror jag och en i februari/mars någon gång...
borde den inte ha kommit tillbaka helt när jag började äta igen?
jaja, det är inte så att jag förväntar mig att den ska komma tillbaka när jag går så här fort..
Just btw, jag har inget egentligt mål ner över hur mkt jag vill gå ner. men under 45 vill jag ligga.
en positiv sak med att ha leukemi är att ingen misstänker en för anorexia för att man inte äter, alla tänker ju bara att man mår dåligt tillfälligt och att man äter sämre, och sen om jag blir frisk igen så kan jag ju bara behålla vikten.. då kommer ju ingen ifrågasätta någonting..
Kram
Idag
Nu är det sämre igen.. allt går i vågor.
Under en dag hinner jag må bra, mindre bra och vara ångesten själv.
Gått ner i vikt har jag ju iaf...
Aptiten är ju inte på topp.
Orkar inte ens hetsäta.
Men vad ska man med en snygg kropp till om man ändå ska dö snart?
Fick en kommentar idag om att jag såg mager ut.
Även om jag egentligen inte bryr mig så blev jag ändå lite glad.
Känner att om jag klarar mig ur dethär så kommer jag vara smal iaf...
Kram.
Varje dag.
Någon dag ska jag sätta mig ner och svara men har fortfarande inte mycket ork.
Bara två dagar efter att jag skrev förra inlägget blev jag och min kompis bra kompisar igen. Eller, hon kom över till mig och vi pratade i flera timmar, märkte verkligen att det var det jag behövde. Efter det har allt känts lite bättre. Jag förstår mycket väl att jag inte kan gå och vara sur på henne för att hon inte vill prata om det med mig, men jag kände mig lite sur ändå.. Och denhär bloggen skriver jag sånt jag inte skulle säga öppet.
Nu har jag blivit lite bättre i skolan iaf. Först gick jag inte till skolan på två dagar, sen har jag gått på några lektioner och nu går jag på nästan varenda.. och gör nästan alla läxor. Det är bara det att ibland drabbas jag av jättemycket ångest och allt känns sådär meningslöst igen. När jag gör det nu försöker jag intala mig själv att om jag överlever vill jag ju inte ha struntat i skolan, och om jag dör, vad ska jag göra när jag inte är i skolan ändå? Om jag är i skolan kan jag ju vara med mina kompisar där istället för att sitta ensam hemma och grubbla...
Har fått tillbaka min dator nu men internet fungerar inte på den, typiskt.
Ha det bra allihopa iaf. Kram
jaha
Har läst alla era kommentarer och ni är jättegulliga, hinner dock inte svara nu..
Jag mår så jävla dåligt.
När jag fick reda på att jag var sjuk åt jag inte på fem dagar, drack endast vatten..
´sen dess har jag bara druckigt juice...
och det är svårt att svälja..
jag gör det inte för att jag vill vara smal, jag gör det för att jag inte har någon ork.
har liksom knappt orkat gå upp ur sängen..
har gråtit så mycket att jag spytt...
jag tror ärligt talat inte att jag kommer överleva, det lät inte på doktorn som om jag skulle göra det.
hursomhelst kommer jag dö smal iaf.... men vad är meningen liksom?
jag förstår ärligt talat inte vad meningen med allting är?
är väldigt ostabil också, ena sekunden är jag skitirriterad andra sekunden förlåtande och vill vara vän med alla.
just nu är jag irriterad... varför ska dethär hända mig? vad är meningen? hur stor är risken liksom? och varför säger alla att dom ska sluta äta och vräker i sig mat ändå? Det är ju bara att sluta äta? vad är det egentligen som är så frestande?..,,,,,,,,,
sen är jag skitförbannad på min närmaste kompis. hon förstår verkligen ingenting. jag ringde henne så fort jag fick reda på att jag var sjuk och berättade det för henne, hon blev jätteledsen och rädd men sa att hon var säker på att det skulle ordna sig. kändes bra att prata med henne ändå.
men sen efter det har hon liksom inte brytt sig. hon undviker att prata om det medan alla andra jag känner vill snacka jättemycket om det, jag vill ju att det ska vara tvärtom! Jag orkar inte snacka med alla jag knappt känner och jag vill att min närmaste vän ska finnas där för mig och hjälpa mig.
men hon undviker att prata om det! jag orkar inte.. jag har sagt till henne att jag behöver henne där och att jag vill ha henne att prata med. hon säger att hon försöker men att det är svårt, att hon mår så dåligt av det.. typ..
men det är ju jag som är sjuk. problemet försvinner liksom inte för att man inte pratar om det.
dethär gör att stämningen är lite spänd mellan oss. det blir så tillgjort när hon verkligen försöker undvika ämnet. för en timme sen bråkade vi. dethär orkar jag verkligen inte.
kram
drop
Oj, märker att jag fått en del kommentarer men jag hinner verkligen inte svara på dem nu.
Är inne på syrrans dator och hon ligger i badet, kommer om kanske fem minuter.
Tänkte bara köra en snabb uppdatering:
Maten har gått sådär, jag har varvat fastning med hetsätning och mått allmänt dåligt.
Att annat har gått helt uselt. Helt jävla riktigt uselt.
Jag har mått ganska dåligt på sistonde och fått konstiga symptom, typ massa blåmärken och sår som inte läks, haft huvudverk och svårt att koncentera mig. Idag fick jag reda på en hemsk sak, jag har leukemi.
Imorgon ska jag till doktorn och få massa piller och sånt typ. Kommer få strålbehandling och det betyder väl att man tappar allt hår? Jag orkar inte, jag orkar verkligen inte.
Vad fan betyder dethär? Tänk om jag dör? dör liksom.. vilket kraftigt ord...
allt är så meningslöst.
ingenting är värt någonting..
orkar verkligen inte.
får tillbaka min dator snart iaf. troligtvis i helgen eller på måndag. kan skriva lite mer då..
dethär händer inte mig! vafan jag orkar verkligen verkligen inte.
nu känns ju alla mvg jag strävat efter helt meningslösa, om jag dör snart. borde jag inte ägna mer tid till att njuta och umgås. kommer ändå inte orka hålla betygen uppe...
fan jävla piss skit helvete. vad betyder någonting egentligen?
Kommer tillbaka om en och en halv månad ungefär
Okej detta blir nog mitt sista inlägg här på ett tag iaf.
Om typ tio min /en kvart kommer min mamma och pappa hem och då åker de iväg med datorn..
De gör det i "förebyggande syfte" så jag inte ska få någon ätstörning.
Inatt sov jag en halvtimme sammanlagt.
Har två grymt stora påsar under ögonen...
Orkar inte att det ska bli såhär.
Och vet fan inte var de fått idén med kenya ifrån.
Kenya liksom?
Förmodligen kommer jag åka dit..
Gå i en svensk internatskola där typ.
Förstår inte riktigt poängen.
Men de tycker att jag har en chans att börja om på nytt där, glömma allting och bara ha ett bra år liksom.
Vad ska man säga?
Jag ska försöka få dem att gå med på att jag går på internatskola i sommar istället.
Hellre det än ett helt år...
Vad har jag för puckade föräldrar egentligen?
Jaja, om det nu blir så att jag åker till kenya behöver inte det bli helt hemskt liksom.
Det finns säkert dom som åker dit frivilligt liksom. Och går i svenska skolan där.
Man bor iaf i små rum som man delar, alla är svenskar (iaf svensktalande) och lektionerna är på svenska.
Det är väl helt ok.
Men det jag hatar är att jag kunde vara så jävla klantig.
Hur svårt kan det vara egentligen att dölja ens ätvanor?
Kunde jag inte ha ätit middag hemma och bara skippat alla hetsdagar istället?
Då hade jag säkerligen vägt mindre nu också. Och ingen hade undrat.
Jag kommer iaf försöka att inte gå upp i vikt.
Det begär de inte heller.
Nu kommer dom! HEjdå!
Kanske det sista inlägget här..
Tävlingen måste nog läggas ner.
Jag kommer iaf inte kunna fixa tabellen längre.
Orkar ingenting.
Har gråtit i flera timmar nu.
Hela mitt liv har vänts upp och ner på två dagar.
Fan. Fan. Fan.
Dethär blir kanske det sista inlägget här.
Någonsin.
Jag orkar verkligen inte mer.
Allt är pissigt.
Så jävla uselt.
Mamma har berättat att hon märkt att jag gått in på massa äs-bloggar.
Eftersom jag använt hennes dator...
Så hon har tydligen varit lite småosäker ett bra tag.
Men inte trott att jag haft någon ätstörning.
Hon märkte iaf att jag gick ner i vikt.
Och för ett tag sedan var vi på stan och hon skulle betala ett par jeans åt mig.
Jag sa att jag bestämt mig för ett par och gav dem till henne för att hon skulle betala.
Hon undrade om jag inte skulle testa dem.
Jag hade redan testat dem tidigare men de var för små, men jag tänkte att det skulle ge mig pepp liksom, att komma i jeansen.
Jag sa att jag inte orkade testa dem.
Hon tittade på storleken: "Men de ser ju jättesmå ut, och det är ju storlek 24, du har väl inga andra jeans i storlek 24?".
Jag sa att de passade.
Hon sa att hon vägrade betala dem om jag inte testade dem först, för att hon var säker på att de inte skulle passa.
Då sa jag att jag inte ville ha ett par jeans.
Det hade också fått henne att undra lite.
Och min kompis mamma hade tydligen berättat om detdär med middagen och att jag ville gå ner ett kilo.
Och hon märkte att jag inte åt hemma lika ofta, och mindra portioner.
Men hon hade tänkt att det bara var tillfälligt, att det skulle gå över.
Men att hon tydligen uppfattat fel.
Sen blev hon "besviken" över att jag ljuger för henne nu också.
Om hur lite det betyder för mig att gå ner i vikt.
Hon sa att hon säkerligen inte vet allting heller....
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Jag sa iaf att jag ville gå ner till 55 kilo. Eftersom de flesta av mina kompisar vägde det och att jag fick en liten chock när alla jeans inte passade efter att sommaren var över (lögner, lögner, lögner).
Och att jag började läsa bloggarna för att en av bloggarna är en tjejs i min skola (lögn) och att det står en del bra saker på dem också. Som typ massa roliga sätt att träna på och så. Så jag hade fastnat lite.
Och att jag märkte att jag tog allt lite för seriöst ett tag när jag började må lite dåligt över att jag åt massa godis så jag skippade middagen några gånger. Men att jag sedan märkte att jag blev för påverkad av bloggarna så jag slutade läsa dem.
Vi hade tänkt köpa en ny dator till mig i helgen men det blir inte av nu. Mamma säger att hon inte vill riskera att jag får ätstörningar. Och om jag märker att jag blir så påverkad av bloggarna så borde jag nog inte vara inne på datorn så mkt ett tag framöver.
Jag har en tillfällig dator nu som funkar lite halvbra (som jag skriver ifrån nu) men som kommer tas ifrån mig imorgon.
Mamma säger att hon vill att jag ska äta frukost varje morgon och middag hemma varje dag i en månad framåt iaf. Imorgon ska hon ringa en ätstörningsklinik för att höra lite hur man ska göra.
Så vi får se vilka "regler" jag kommer få....
Jag orkar verkligen inte.
Mina föräldrar tar allt så seriöst.
De vet att många i min umgängeskrets lider av ätstörningar så de tror att jag skulle må bra av att komma bort ett tag.
Så de funderar på att låta mig åka iväg till Kenya ett år...
Fattar inte hur det tänker.
Finns tydligen en svensk skola där och de tänker väl att jag kommer släppa allting då.
Är inte det lite väl överdrivet?
Nu ska jag gråta mig till söms.....
(Datan kommer tas ifrån mig vid fyra imorgon eftermiddag så jag hinner kanske läsa era kommentarer innan (kommer hem från skolan en kvart innan!)...
Orkar inte svara på alla kommentarer nu för jag måste sova men någon gång kanske.
De två senaste dagarna har verkligen vänt upp och ner på mitt liv.
Skit också.
Hoppas ni andra har det bättre och lyckos er som har ett eget liv och inte bor hemma..
