Jag blir helt rörd av era komplimanger.
Någon hade skrivit att jag är dum i huvudet som tänker på min vikt när jag kan dö.
Men saken är ju den att jag mår ju knappast bättre av att gå omkring och tycka att allt är meningslöst bara för att jag ska dö, det bästa är väl att fortsätta som innan men tänka mer på vad som är viktigt liksom..
Att bli allvarligt sjuk är ju ändå en tankeställare...

Jag mår fortfarande grymt dåligt, men 1000 gånger bättre än hur jag mådde förut...
Har gått ner ännu mer i vikt, nu ligger jag på 45,5 ungefär. Har inte vägt mig på gymmet utan endast hemma.
Tänk att det var såhär lätt att gå ner i vikt, hur kunde jag inte klara det förut liksom?

Jag har gjort en lista på massor av saker jag ska göra också.
En viktig sak som jag har kommit underfund med är att jag ska bli mindre självisk. Vad vill jag egentligen? Innan gjorde jag många saker för att göra andra glada, som jag egentligen inte ville. Eller tex så gick jag på fester trots att jag inte alls varit sugen bara för att liksom. Bara för att ha någonting att berätta om på måndagen, för att slippa säga: "jag var bara hemma" och få alla blickar som ser ner på en, som tror att man inte har blivit bjuden på någonting. Men visst, det kan vara roligt att gå på fest, men många gånger är jag sjukt mycket mer sugen på att bara ligga hemma och titta på tv.

Jag ska sluta bry mig om status. Om folk gillar mig sämre bara för att de tror att jag inte blivit bjuden på någon fest vill jag ändå inte vara kompis med dem. Jag har tänkt igenom vilka kompisar jag har för att få status och komma in på fester och vilka kompisar jag har för att de verkligen är mina kompisar. Har kommit fram till att det är en hel del människor som jag inte vill ödsla tid på mer.

Istället för att festa har jag nu ordat en grillkväll nästa helg med mina fem närmsta kompisar. Vi ska köpa en engångsgrill och sätta oss framför vattnet, lyssna på musik och prata.
Ser verkligen fram emot det.

Jag tycker verkligen att alla ni som läser dethär ska göra vad ni verkligen vill.
Om ni har kompisar som tycker man är töntig när man pluggar, som gör att ni skiter i skolan och kanske därför går miste om att få komma in på utbildningen ni verkligen vill gå på. Strunta i dem. Verkliga kompisar dömer en inte för sånt.
Det känns så onödigt att man ska behöva gå och bli dödssjuk innan man kommer underfund med vad man egentligen vill.

Jag har börjat planera vad jag ska göra med mitt liv om jag överlever, och jag får räkna med att jag gör det nu när jag planerar... Jag ska iaf satsa riktigt rejält dehär sista veckorna i skolan. Av de betyg som sätts när denhär terminen är slut vill jag ha alla MVG, för jag har bestämt mig för att börja plugga i USA på collage. Och jag har tackat ja till tre jobb i sommar (!!). Fem veckor har jag satt av för jobb och under dem kommer jag tjäna ca 30.000. De pengarna ska jag lägga undan till det collage jag vill komma in på. Det kostar ju så himla mycket att plugga i usa. Sedan ska jag jobba extra under terminen och verkligen satsa, för det är dethär jag vill.
Jag ska gå en internationell linje som riktar in sig på att utveckla och hjälpa u-länderna.
Jag har alltid velat ha ett meningsfullt jobb och jag känner verkligen att dethär passar mig. Att få resa runt och träffa och prata med de som har det svårt och hjälpa dem...

Känns så himla bra.
Om jag ska klara av att få alla mvg måste jag däremot börja äta lite bättre.
Men under 50 vill jag ligga hela tiden. Jag tänkte att de här sista två månaderna som är kvar av terminen ska jag försöka ligga kvar där jag ligger nu.

Sen i sommar vill jag gå ner lite till. Har inte bestämt hur många kilo och tror inte jag kommer bestämma det heller. Det är ju inte kilona som räknas utan hur man ser ut.. Men börjar känna mig mer och mer nöjd över min kropp, även om mina bröst är mer eller mindre obefintliga...
Tror att jag kommer vara nöjd vid ca 42 kanske? Ingen aning men under 40 vill jag faktiskt inte väga, det låter så sjukt på något sätt, då känns det verkligen som om man är ätstörd...

Det känns som om jag kommer vara missnöjd över mina lår hur mycket jag än går ner.. Hur svårt kan det vara att få odallriga lår? jag vill ju inte ha muskler heller...

Detta blev ett långt inlägg, fan, jag som hade tänkt skriva ett lite kortare så jag hann svara på era kommentarer också. Vill verkligen berätta för er hur mycket ni betyder. kram...